Har gjort några försök tidigare å gör nu ännu ett....mest för mig, att skriva av mig lite. 

Så många tankar å känslor snurrar i mitt huvud å min kropp. Funderar på vad å varför jag är som jag är för tillfället.. Trött, sur, energilös - vet vad jag bör göra men hittar ingen motivation till saker å ting. 

Istället fylls jag av dåligt samvete å en känsla av otillräcklighet. Orkar inte engagera mig i barnen å mannen, allt känns tungt. Enda gången jag inte tänker är på jobbet, där släpper jag allt å fokuserar hundra procent på uppgiften.

Jag klamrar mig fast vid vetskapen att barnen å mannen älskar mig som jag är å de är mitt allt!!